Värd bättre....

jo, jag är nog värd så otroligt mkt bättre!
Jag är inte värd att vara tillsammans med nån som ljugit för mig från första stund, som varit otrogen mot mig och blånekat jag jag konfronterat honom.
Han måste verkligen tro att jag är korkad! Han måste verkligen tro att jag aldrig skulle få reda på de.
Men jag har alltid sagt att jag får reda på saker och ting förr eller senare!
Jag har aldrig, ALDRIG, blivit så respektlöst behandlad av någon förut.
Han har förolämpat mig jag vet inte hur många gånger, försökt få sig själv att framstå som en bättre människa än mig.
Men jag inser nu att han gjorde de för att han insåg att han va i underläge, och då va han ju tvungen att trycka ner mig.
Det roliga, eller kanske sorgliga, är att han inser inte vad jag gjort för honom.
När hans dyra klädsmak kom ikapp honom i form av ett gripande, (han snattade dyra kläder) så visst, jag va beredd att gå vidare med mitt liv utan honom. Det gick faktiskt väldigt bra...
Sen fick jag en känsla, som bäst kan beskrivas som att jag tyckte synd om honom... Min dumsnällhet tog överhanden och jag gav honom en ny chans när han flyttat från häktet till fängelset. Och ja man kan få fängelse för snatteri när man tagit så mkt grejer att summan gör så att det blir grovstöld istället.
Men iallafall... Jag stod kvar, jag stöttade... Jag va korkad.
Sen blev han flyttad från fängelset till migrationsverkets förvar i flen.
När han va där så pratade jag med honom i telefon varje dag och jag åkte dit när jag kunde.
Sen hux flux bestämde dom att han inte behövde sitta där längre, så samma dag som han slapp det stället ringer han mig och säger att han får åka hem. "Vad kul" säger jag då. "Men kan du vara hos dina släktingar några dagar?"
Men nej det gick tydligen inte, han skulle in i mitt hem på en gång.
Redan då kände jag att jag nog egentligen begått ett misstag som gav honom en till chans.
Redan då märkte jag att han har aldrig haft en tanke på mig, utan det är bara hans vilja som gäller och jag är någon man bara kan köra över.
Men jaha, då hade jag honom i mitt hem igen... Kritiserande och med attityden att han gör aldrig nånting fel.
Jag kan ju även säga att från dag ett har det tydligen varit min skyldighet och plikt som hans flickvän att ha sex med honom varje dag.
Min skyldighet och plikt som hans flickvän att ge honom ett barn.
Min skyldighet och plikt som kans flickvän att tillfredsställa honom på alla sätt och vis.
Men hans skyldighet gentemot mig då? Nej det fanns ingen skyldighet för honom tydligen.
Från första början så har han sagt att jag inte får prata med någon överhuvudtaget om vad som händer i vårat förhållande.
Men är det så att man inte mår bra och att det händer massa saker som får en att må ännu sämre så behöver man prata, man gör inte det för att få empati... Nej man gör det för att få lätta på hjärtat och tankarna i huvudet.
Men enligt honom så har det varit för att smutskasta honom och för att folk ska tycka synd om mig.
Enligt honom så har han aldrig pratat med nån om vårat förhållande.... Jo tjena säger jag då!
Majoriteten av våra bråk har börjat med att jag sagt nej när han velat ha sex med mig...
Varpå då har han sagt att jag är ful, fet, äcklig, tråkig, monster, egoistisk... osv.
Han har inte sagt det rakt ut men allt han har sagt har om man kortat ner det blivit just de.
Och jag visste inte att det var egoistiskt att inte be honom köpa hem saker när jag visste att han inte hade så mkt pengar!
Vi har även haft bråk som startat med att jag ifrågasatt honom, ifrågasatt vad han egentligen gör när han inte är hemma, varför han håller så krampaktigt i sin telefon, varför det ringer tjejer mitt i natten.
Kan även säga att han har bilder i sin telefon när tjejer suger av honom och när han har sex med dom... Han säger att det är från innan han träffade mig... Börjar känns som att det är en lögn det med.
Och anledningen till att jag såg dom bilderna är för att han ville ha hjälp med att föra över bilder till Facebook.
Så jag kopplade in hans telefon till min dator och öppnade den första bildmappen och dom bilderna va det första som kom upp, som ett slag i ansiktet.
Gick in i andra bildmappen... Samma sak.... Det blev inget med att ladda upp bilder på facebook.
Under all den här tiden, även om jag har lättat mitt hjärta så har jag ändå försvarat honom... Dumma mig!
Men nu avslutar jag det här inlägget och fortsätter med resten sen....
Jag har hans nyckel och han ska ut IDAG!

Åsikter

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Vill du att jag ska komma ihåg dig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0