LalaRed

Det jag känner djupt inom mig ser ingen.
Ingen ser sorgen och smärtan jag bär med mig varje dag, timma och minut.
Jag bär på en längtan som ingen ser.
En längtan om ett slut på allt.
Tolka hur du vill, men det är bara jag som vet vad det betyder.
Jag har gråt och tårar inom mig som inte kommer ut, det går inte.
Vad kan jag göra?
Är det ens någon idé att önska eller hoppas?
Jag har slutat önska och jag har slutat hoppas.
Jag kämpar varje dag mot livet.
Jag drömmer om ett liv så olikt det jag lever, ett liv någon annanstans.
Jag orkar inte mer!
Ångesten över mitt liv ligger inte långt under ytan.
Jag har försökt förändra, försökt gång på gång.
Ingenting förändras, bara samma skit fast annorlunda.
Jag kommer inte upp.
Jag är fast i det här djupa hålet man kan kalla hopplöshet.
Dom säger att det sista som överger en är hoppet, hoppet övergav mig för länge sen.
Why do I even bother trying?

Men jag är för envis för att bara ge upp...